Vad jobbigt det är att rota i variga sår. Viktigt men jobbigt. Min tillvaro gungar eftersom det inte längre är jag som har kontrollen över vad som händer. Känslorna tar över. Jag har nog aldrig känt mig så liten och så sårbar som nu. Vad händer inuti när världen utanför rämnar? När tårarna kommer så fort man tänker på vad vi människor gör och inte gör? Små sår kan rivas upp och bli väldigt stora. Vad gör ondast, att låta såren bli variga med tiden eller fläka upp dem, blodiga och färska inför alla andra?
Ont
4 kommentarer:
Åh va ont det gör. Jag tycker det är styrka att visa sin sårbarhet även om inte alla ser det så. Fast ibland kanske man skadas ännumer om personen man visar sig sårbar för utnyttjar. Det är svårt.
det första är smärtsamt och fasansfull man vet ju inte vad man kommer möta men det andra ligger och skaver och växer tills det kommer ikapp än när man minst anar.
Båda sakerna gör ont
Sorg och elände händer. Det är en del av en på samma sätt som när allt braigt händer. Då borde det vara självklart att visa hur man är. Lessen, glad, förbannad...
(Ps, man får skratta när man är lessen, ds. Inte för att du sagt något annat, bara en liten parantes)
Det är ju just det att man faktiskt är glad mitt i allt jobbigt oxå. Det märks ju som sagt inte alltid utanpå att det är hemskt inuti. Tur är väl att det finns skratt!!
Det är ju just det att man faktiskt är glad mitt i allt jobbigt oxå. Det märks ju som sagt inte alltid utanpå att det är hemskt inuti. Tur är väl att det finns skratt!!
Skicka en kommentar