Känslor utdragna och slängda i en trasslig hög på mattan. När du äntrar rummet blir jag en kameleont, jag blir de själlösa väggarna och de tomma fönsternas blickar. Min andedräkt blir en giftig gas som tränger sig ut genom tapeternas väv, som aldrig når dig och ändå önskar jag att du drog ett djupt andetag och sög i dig all min rädsla all min fruktan och förstod hur ont det gör. Men jag är fast i väggens tystnad och om jag rör mig släpper tapeten taget från väggen och rullar ihop sig i en torr och fnasig smäll. Alla kan se allt det fula och trasiga.
Göteborgs kvinnojour
1 kommentar:
Vilken stark text ... och bilden gör att det knyter sig i magen ännu mer. Ska du jobba med misshandel i ditt projekt? Ur vilket perspektiv då i så fall? Nyfiken...
Skicka en kommentar