Jag är mitt uppe i ett enda stort obehag. Vad jag än försöker mig på så känns det jobbigt, det tar emot. Det vänder sig i mig att ta i köttet och det knyter sig i mig när jag rör sommarens jobbiga konflikt, misshandeln. Jag vet att ju mer man bearbetar något, desto lättare blir det att handskas med...
Men jag vill inte gå med på att bli van vid samhällets syn på unga människor och i synnerhet då unga tjejer. Tjejer är fina och killar är fräcka..
Hur ska man som tjej och kille veta hur man ska bete sig när samhället ser ut som det gör? Jag som lärare har en viktig roll här. Jag kan med mina värderingar och min kunskap samtala och diskutera tillsammans med dessa tjejer och killar. Lyssna på deras sanningar och ta dem på allvar.
Måste obehaget leda till frustration eller kommer det något bra ur det? Jag hoppas och tror det.
Jag forsätter leta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En fälla: Så på tv igår om kustbevakningens arbete. Några tjejer fick inte böter för att de var så söta (rådjursögon)och en kille fick inte böter för han var förnuftig och gjorde som han blev tillsagd.
Det är väl knappt att man själv inser hur man ska bete sig men man är medveten om strukturen och att man är en del av den. Det gör ont att vara en del av strukturen, fy. Att bli lyssnad på och att bli tagen på allvar är nog viktigast av allt.
Jag tror också
kram
Skicka en kommentar